torsdag 26 december 2013

15 osockrade sanningar om arbetsmarknaden

Idag skriver Daniel Swedin otroligt bra på Aftonbladet om den otrygga arbetsmarknaden. Han konstaterar att det pratas för lite om vilken arbetsmarknad vi har i Sverige, egentligen. I Hotell- och restaurangfacket pratar vi om just detta jämt. Men i samhället generellt sett borde detta uppmärksammas mycket mer. Vi måste prata mer om detta helt enkelt. 
På twitter sammanställde jag en liten lista över en del faktorer som gör arbetsmarknaden till den tråkiga skitmarknad den är idag. De är inte ställda i någon särskild ordning. Alla är typ lika illa.

1. Idag är det fullt möjligt att bollas runt på otrygga anställningar i hela sitt yrkesliv, bara arbetsgivaren tänker till lite. Det gör de.

2. Idag gäller principen "är du ung & hungrig kan du ta vilka skitvillkor som helst". Alternativet är att inte ha någon sysselsättning alls.

3. Idag är nästan 50 procent av alla i restaurangbranschen otryggt anställda, det vill säga i princip helt rättslösa.

4. Idag sitter folk hemma och väntar på sms eller samtal som avgör huruvida det blir nåt jobb eller inte.

5. Var fjärde ung saknar arbete.

6. Bara var tredje anställd i restaurangbranschen, som lyckats med konststycket att få fast anställning, är anställd på heltid.

7. Idag tycker en del arbetsgivare och deras arbetsgivarorganisation att det är ok att säga upp för att ersätta med bemanningsanställda.

8. 1/10 jobb i restaurangbranschen är subventionerade jobb. Detta trots (utöver) sänkt arbetsgivaravgift och halverad krogmoms.

9. I restaurangbranschen är var fjärde arbetslös om vi räknar om alla ofrivilliga deltider och otrygga anställningar till heltider.

10. Den utbredda otryggheten och arbetslösheten kombinerat med låg respekt gentemot unga arbetare gör facklig organisering ofta omöjlig.

11. Är du arbetskraftsinvandrare är ditt tillstånd att vara i landet knutet till din arbetsgivare. Du är alltså ägd av din arbetsgivare.

12. Om en arbetare med arbetskraftstillstånd skulle göra sig obekväm (om dåliga villkor tex) kan tillståndet ryka. Klaga = lämna landet.

13. Arbetsmarknadens hierarki är ungefär så här: svensktalande framför ej svensktalande. Män framför kvinnor. Unga och äldre är lika illa.

14. Lönegapet mellan kvinnor och män har ökat med 40 (!!!) procent sedan Reinfeldt blev statsminister.

15. Idag, 2013, tar kvinnor ut 3/4 av all föräldraledighet. Varför? De tjänar mindre än männen gör.


Tråkigt.
Men inte omöjligt att förändra med rätt politik och en jävla massa fackligt arbete.

/Jenny

söndag 22 december 2013

Manifestationen i Kärrtorp

Igår samlades 16 000 personer i Kärrtorp för att visa sin avsky mot rasism och nazism. Vi var givetvis där. För oss är det självklart att ta ställning.

Vi skickade en hälsning till arrangörerna innan manifestationen. Här följer den:

"Kära antirasister!

Vi är hotell- och restaurangfacket. Vi organiserar människor från alla världens delar. I vår bransch talar vi alla språk. Vi är hela världen samlad i en bransch. Vi är mer än mångkulturella.
Vi är miljonkulturella.
Det är just det som gör vår bransch underbar. 

Vi är alla olika, vi har alla lika rätt att vara det. Och vi står här idag för att markera att det är exakt just så vi vill ha det också.
Vi står här för att markera för de krafter som inte respekterar detta att de varken är välkomna på våra arbetsplatser eller i vår bransch.

Antirasistism och facklig kamp har alltid varit desamma. Och vi kommer outröttligt att fortsätta föra dem båda tills rasismen är utrotad.

Var hälsade alla antirasister, tillsammans är vi starkare än allt! 

/Hotell- och restaurangfacket genom Stockholmsavdelningens ordförande Jenny Bengtsson"

onsdag 27 november 2013

Varför hylla gratisarbete, Myllymäki?

Han är Sveriges representant i kock-EM (Bocuse d'Or Europe). Han syns överallt. På morgon-TV, på mässor, i tävlingar och i tidningen. Han är en förebild för många trötta hemmakockar som letar efter inspiration. Säkert för många kockar också. Och för många ungdomar med kockdrömmar.
Att sätta ett gott exempel borde vara viktigt.

Men när Allt Om Stockholm släppte en lång intervju med Tommy Myllymäki i början av veckan var det inte dett goda föredömet som lyste.
I intervjun kommer man in på gratisarbetet som uppmärksammats på danska restaurangen Noma:
- Arbetssättet inom restaurang är annorlunda nu, det är tuffare konkurrens. Många har en romantisk idé om restaurangvärlden men det är ren och skär business. De här unga killarna vill jobba gratis för att lära sig, säger han och tillägger:
Kolla på Zlatan, han gick inte hem när träningen var slut, han stannade kvar och tränade i tre timmar till - det är ju så man blir bäst.
Gratisarbete är ren och skär business, det har Tommy helt rätt i. För arbetsgivaren. Det är ju som bekant bara arbetsgivaren som tjänar pengar på andras gratisarbete. Men vad är det som säger att man inte kan lära sig ett yrke om man inte jobbar gratis?
Och en sak till. Att dra metaforen "kolla på Zlatan..", för att försvara gratis arbetskraft känns ganska trist. Men faktum att stilen känns igen. När jag debatterade sexuella trakasserier i restaurangbranschen i somras fick jag liknande kommentarer - typ "det går ju inte att vara brandman om man är rädd för eld" som en metafor för att man som tjej inte rimligtvis kan förvänta sig en trakasserifri arbetsmiljö i restaurangbranschen.

Det fortsätter.
Får du egna förfrågningar om att ta emot oavlönade praktikanter?
- Jag får inte så många, men det beror på vilket sätt man ser det, vi har ju anställda och så de som går som elever och kommer från kockgymnasiet. Men jag skulle absolut göra det om någon verkligen ville. Det man ska komma ihåg är att det är ingen som har tvingat de här personerna till Noma, de är där av fri vilja för att de vill bli bättre. Det är samma som med svenska fotbollslaget - man blir inte bäst om man bara spelar två timmar per dag.
Och så var vi där igen. Poäng i god arbetsgivarsed: noll. Poäng i bra metaforer: noll.

Och förresten. Alla är på jobbet av fri vilja. Men lön ska man fortfarande betala ut om man menar allvar med att vara en bra arbetsgivare.

måndag 18 november 2013

Goda exempel från arbetsgivarevärlden

Det är inte ofta det finns underlag nog att lyfta goda exempel från arbetsgivarsidan. Men så här, mitt i tider av otrygghet, lönedumpning och allmänt vilsna företagsledare, har det faktiskt dykt upp en del upplyftande exempel. Dessa är givetvis värda att lyfta fram. Så här kommer de!


1. Clarion Hotell Stockholm
När ISS ville dra ned på hotellstädarnas heltider sade Clarion Stockholm ifrån, sade upp avtalet med ISS och anställde arbetarna i egen regi. Susanna Ståhl, VD:
Det går ihop med vår filosofi som företag. Vi vill ta ett ansvar för våra medarbetares livssituation så att de kan få en trygghet. Många av städarna har jobbat på hotellet sedan vi öppnade.
Fasta anställningar istället för entreprenad eller bemanningsföretag. Bra!


2. My Food Story
När My Food Story öppnade gjorde man det med en personalfilosofi som uppmuntrade de anställda att vara med i fack och A-kassa. Detta uppmärksammades i "Bakom Svängdörrarna", HRF:s podcast. Jens Könberg, caféägare:
En viktig sak för oss är att vi har som vision att alla våra anställda ska vara medlemmar i något fackförbund och A-kassa. Vi förhåller oss inte neutrala till facket och fackligt medlemskap, utan vi ser positivt på det och tror på den svenska modellen, som dock inte kan tas för given. Vi kommer att höja lönen motsvarande hälften av kostnaden för medlemskap i fack och A-kassa för de anställda som visar upp att de är med i både fack och A-kassa.
Det behöver nog inte sägas. Detta gillas. Skarpt. Fler arbetsgivare borde följa.



2. KÄK
När Petter gav sig in i krögarsvängen var det med en personalpolitik som går ut på att tillsvidareanställa. Petter, hiphopare och krögare:
Tanken är att vi ska fastanställa alla som jobba här, stället ska vara lika mycket deras som vårt - och de ska vara involverade på alla plan. På så sätt får de möjligheten att styra över sin vardag och de kan gå till banken och be om lån till en bostad.
Ja, alla borde få vara tillsvidareanställda. Det borde vara norm!


Också:
Lily's Burgers, som drivs av Joel Kinnaman, har nu kollektivavtal!

tisdag 8 oktober 2013

Lönespec på servett

Dagens botten:

Att en topprestaurang i Stockholm, som dessutom är medlem i Visita skriver lönespecifikationer till sina anställda i stil med denna:


Så fruktansvärt oseriöst. Men också talande för vad man tror att man kommer undan med om man driver restaurang. Sånt här drar skam över hela arbetsgivarekåren. Att seriösa arbetsgivare inte tar ton mot detta är högst förvånansvärt. Det är 2013. Kom igen nu.
Och för er som undrar: ja, 110 kronor är under minimilön. Inte ens den enkla biten fick den här arbetsgivaren rätt. 


Dagens toppen:

HRF Avdelning 02 Stockholm Gotland ökar i medlemsantal!

måndag 7 oktober 2013

Kändiskrogarna behind the scenes

Allt om Stockholm skriver idag om kändisställena i Stockholm. I artikeln nämns bland annat vad kändisarna själva tycker om att driva företag och vad som finns på menyn. Man glömde dock bort att nämna huruvida dessa kändisar också gör rätt för sig gentemot de anställda som arbetar på plats.
Så här följer en uppdaterad lista, baserad på artikeln i Allt om Stockholm men med ett par viktiga extra punkter tillagda:


LILY'S BURGERS 
Skådisen Joel Kinnaman må ha det hektiskt på jobbet: vifta med pistoler, skjuta mot andra skådisar – och ducka från fotografer på röda mattan. Men inget går som bekant upp mot stressen i ett riktigt sprudlande kök. Och då kanske framför allt i ett hamburgerkök. Nu står inte Kinnaman själv och vänder burgare, men tillsammans med "Snabba cash"-skådisen Mahmut Suvakcis driver han åtminstone ett hak. Nämligen Lily's burger på Hornsbergs strand.
– Han är med och bestämmer och jag rådfrågar honom om allting. Joel koncentrerar sig på film just nu, berättade kollegan Suvakci tidigare för Nöjesbladet. 
På menyn: Hamburgare. Förra veckan experimenterade man med smörstekta kantareller samt smält pecorino ost. Ananas har även förekommit mellan bröden.
KOLLEKTIVAVTAL: NEJ. I allt viftande med pistoler och dylikt måste det helt enkelt glömts bort att kollektivavtal är en väldigt viktig del i att vara en seriös, om än viftande, krögare.
BETYG: Gå ej dit.


AIFUR KROG & BAR 
Eurodisco-kungen E-type är en minst sagt vikingaintresserad man. Så entusiastisk är den hårfagre hitmakaren att han nyligen ”råkade” buda hem 12 av husen från filmen ”Arn” på en nätauktion. Ett värv som nu ska flyttas till Stockholm bli en medeltidsby för företagsfester, marknader och bröllop.  
Mest känt av E-types vikingaprojekt är dock hans restaurang Aifur i Gamla stan. Här går allt i vikingastil - från inredning till de anställdas kläder. Har gästen riktig tur kommer E-type själv förbi och brister ut i sång. 
Från menyn: ”Mjöd och gräddkokta musslor” ”Bautabröd", "Varjagernas helstekta dvärgkyckling", "Kung Björns Gillesgös på Birkavis".
KOLLEKTIVAVTAL: NEJ. Nej, det finns inget kollektivavtal på Aifur. Och i ärlighetens namn känns ju bara det rätt så... medeltida.
BETYG: Alla har vi säkert suktat efter ett gott bautabröd. Men tills E-type är "coming up" med ett kollektivavtal för sina anställda blir rådet ändå att inte gå till Aifur vare sig för bröd eller något annat. Och medeltidsbyn i Stockholm... ja den ser vi fram emot. Inte.


COFFEE & FRIENDS 
"Let's Dance"-profilen Carin Da Silva är inte bara bra på att "svänga sina lurviga" - utan även på att svänga ihop bakverk åt de lurviga.
– Jag kommer att baka cupcakes av kött, sa Carin Da Silva till Nöjesbladet när hon öppnade sitt hundkafé Coffee & Friends förra sommaren.
För människodjuren finns tack och lov en särskild meny.
 
På menyn: Hundtapas, älgchips, blodpudding, hundcupcakes. Soppor, sallader.
KOLLEKTIVAVTAL: NEJ. Gissningsvis är det inte hundar som arbetar på detta ställe utan människor. Pension, försäkringar och schysta villkor är viktiga faktorer för människor. Även på Coffee & Friends.
BETYG: Gå inte dit.

JUICEVERKET 
Vi har sett honom ha det jättejobbigt i skolan, Andreas Wilson. I Jan Guillous "Ondskan" åkte han på så mycket stryk att han var tvungen att ta till drastiska metoder för att bli av penalismen – oaptitliga metoder – så som avföring i en hink. Kanske var det detta som fick honom att vilja ta klivet över till något härligare, nämligen goda juicer! Skådisen driver sedan en tid tillbaka baren Juiceverket.
Tre, fyra dagar i veckan står han bakom disken och gör fruktdrinkar.
– Jag tror att det är bra att göra olika saker. Bartenderyrket är ett konkret hantverk, medan skådespelaryrket är mer abstrakt och skapande, har han berättat tidigare för Allt om Stockholm. 
På menyn: Juice. På Twitter kan man läsa om deras nya idé: säsongens svamp.
KOLLEKTIVAVTAL: NEJ. Andreas Wilson har alldeles rätt i en sak. Bartenderyrket är ett konkret hantverk. Och detta hantverk prisas också på de flesta ställen, med avtalade löner och villkor för de anställda. Men inte på Juiceverket. 
BETYG: Juice kan man göra hemma. Gå inte dit.

KÄK 
Petter har varit artist jätte, jättelänge, släppt en bok – och lanserat någon slags alkoholhaltig dryck – men riktigt nöjd verkar han aldrig bli. Nä, någonting fattas tydligen för det mesta. Vad det var den här gången fick vi reda på för några veckor sedan när artisten gick ut och berättade att han skulle öppna restaurang "Käk".
Redan första helgen fick man stänga för att maten tagit slut. Bra jobbat av artisten. Och förutom ett välsvarvat PR-arbete verkar Petter även kunna annat:
- Jag är skitbra på att diska! Mycket grymmare än att stå i baren. Jag har jobbat som diskare på flera ställen i stan, sa han tidigare till Allt om Stockholm. 
På menyn: Burgare, steak sandwich, korvar med toppings, tacos och gyros.
KOLLEKTIVAVTAL: JA! Petters prat om anständiga villkor för de anställda på KÄK var inte en skröna. Här föregår man med gott exempel och är medlem i arbetsgivarorganisationen Visita, vilket betyder att kollektivavtal mellan Hotell- och restaurangfacket och Visita gäller på arbetsplatsen!
BETYG: Enligt ryktet är burgarna på KÄK väldigt goda! Bon apetit!


För er som känner er osäkra på vad ett kollektivavtal faktiskt betyder för de anställda - läs mer här!

tisdag 3 september 2013

Tänk på detta när Obama är i stan

Härom natten drömde jag om vad USA:s president Barack Obamas besök i Stockholm idag kommer att innebära för arbetarna i vår bransch, i och med att hela stan i princip stängs av. För gemene man är det nog inte just de frågorna som dyker upp i drömmarna. Fullt förståeligt.
Nåja, jag tänkte iallafall att jag skulle redogöra lite för vad du som arbetar i branschen kan vänta dig, och kräva, idag och imorgon.
 
Här är några tänkbara scenarion:
 
 
1. Kan jag bli hemskickad tidigare idag eller imorgon för att vi inte har några gäster?
- Du har rätt att stanna på jobbet med lön precis som vanligt. Om arbetsgivaren ändå insisterar på att stänga ska du ha lön ändå. Det är inte ditt fel att Obama är i stan.
 
2. Min arbetsplats håller stängt med hänvisning till att vi säkert inte kommer att ha så många gäster där. Ska jag få lön då iallafall?
- Självklart ska du ha fullt betalt för din ordinarie arbetstid. Obama är inte en naturkatastrof (om man bortser från att han åker hit med 700 personer, 30 flygplan, 40 bilar, 1 limousine - "the beast" och 5 helikoptrar).
 
3. Varken tågen eller bussarna går. Jag försöker planera min resa till jobbet så gott det går, men tänk om jag kommer försent. Kan jag få sparken då?
- Nej. Stan är avstängd. Vi är inga superhjältar som kan flyga till jobbet utan är hänvisade till samma resvägar som alla andra. Vilken arbetsgivare som helst borde kunna räkna ut att det kommer att innebära personalförseningar och behandla det därefter.
 
4. På mitt jobb tycker man att vi ska buga när Obama kommer. Jag känner mig inte bekväm med det. Måste jag?
- Nej. Be proud. Buga inte för nån.
 
5. Om jag måste stanna kvar på jobbet och jobba över, vad händer då?
- Då stannar du över och jobbar, men kräver givetvis övertidsersättning för varje minut du gör det.
 
6. Min arbetsgivare har frågat folk på min arbetsplats om vi kan tänka oss att jobba extra utan lön idag i och med att vi kanske får se presidenten. Vad svarar man på det?
- Aldrig i livet. Det är inte president Obama som bestämmer lönerna i Sverige (tack och lov). Det gör du, dina kamrater och arbetsmarknadens parter. Du ska givetvis ha lön.
 
7. Obama bor på min arbetsplats. I och med det säger min arbetsgivare att jag måste jag raka av skägget så säkerhetspolisen inte tror att jag är terrorist. Kan de verkligen tvinga mig att göra det?
- Självklart inte. Det är bara dumt. Och kränkande.
 
 
Problem? Hör av dig! Och ha en trevlig dag på jobbet!
Dina löner och rättigheter kan du läsa mer om på www.hrf.net.

onsdag 21 augusti 2013

"Grundtrygghet får ni betala själva"

En arbetsgivare ringde precis till vår lokalavdelning i Stockholm och ville ha en blankett för att få sluta betala FORA-försäkringarna för sina anställda.

"FORA är riktiga blodsugare", tyckte arbetsgivaren, som driver en välbesökt krog i centrala Stockholm. "Man får ju betala typ 20 000 var tredje månad för alla dom där försäkringarna. Det är inte värt det".

FORA - för er som inte vet det, är det bolag som administrerar alla försäkringar som ingår i kollektivavtalen, samt pension för anställda. Dessa försäkringar och denna pension är en stor och avgörande del i grundtryggheten på arbetsmarknaden.

Men det är klart; det kan man ju inte som enskild krögare behöva tvingas vara med och betala på.

tisdag 2 juli 2013

11 000 i månaden innan skatt betalar ingen hyra


Christer Ågren, Svenskt Näringsliv, tycker föga förvånande att vi har för höga löner i branschen. I Svenska Dagbladet idag:


Men vad menar du med en låg lön? Vilken lönenivå ska de enkla jobben ha?
– Svårt att säga, men som exempel vill jag nämna att ett entréjobb skulle kunna ha yrkesintroduktionens avtal som förebild, med en ingångslön på 75 procent.

Nej Christer Ågren. En lön på typ 11 000 är inte en "lön att leva på" för en artonåring i restaurangbranschen. Och för upplysnings skull, i och med att du inte verkar tycka att vår bransch "tar sitt ansvar" i fråga om att ge unga sysselsättning: 60 procent av branschens arbetare är under 30 år.

För dig som inte är insatt i vilka lönenivåer det i praktiken är Svenskt Näringsliv vill att vi ska ha kommer här en tabell baserad på dagens lönenivåer.


Minimilön utan yrkesvana:

Kronor/månad 14 448
Kronor/timme 83,55


Ungdomslön för dig under 20 år

Fr o m 19 år
Kronor/månad 12 073
Kronor/timme 69,82

Fr o m 18 år
Kronor/månad 11 010
Kronor/timme 63,67

Fr o m 17 år
Kronor/månad 10 478
Kronor/timme 60,60


Det är inte särskilt svårt att en artonåring, med en lön på 11 010 i månaden (om hen lyckas få ett fast heltidsjobb, vilket är också skrämmande ovanligt i branschen idag) inte kommer att kunna skapa sig ett liv som alla andra. Det förstår jag att Svenskt Näringsliv inte reflekterar över så mycket. På det högkvarteret är man nog långt ifrån den lönenivån. Men gå på restaurang, det gör man säkert gärna.

lördag 29 juni 2013

VAB:ar du får du sparken

En sorglig, men tyvärr vanlig händelse i branschen:

En medlem ringde precis, förtvivlad, efter att ha blivit nekad att gå hem från jobbet för att vårda barn. Varför? Jo, för att "hur skulle det då gå med restaurangen?". Bestämde han sig för att ÄNDÅ gå behövde han aldrig komma tillbaka. Arbetsgivaren, en högst resonabel man, kunde dock tänka sig att låta medlemmen gå om barnet var akut sjukt. Om det bara var vanligt sjukt skulle medlemmen hålla käften och fortsätta jobba.

I det läget är det bra att ha ett fackförbund i ryggen.

tisdag 30 april 2013

Kampens högtidsdag

God morgon alla fackliga kamrater. Idag är det första maj - arbetarnas - vår - högtidsdag. Vi som är fackliga medlemmar kan sträcka på oss i stolthet idag. Vi gör det i demonstrationståg eller på arbetsplatsen. Men oavsett var vi är: detta är vår dag. Glöm aldrig det kamrater!

Jag skickar med ett par rader ur Internationalen, min favoritvers (den tredje). Den handlar om facklig kamp.

I sin förgudning avskyvärda,
månn´guldets kungar nånsin haft
ett annat mål än att bli närda
av proletärens arbetskraft?
Vad han skapat under nöd och vaka
utav tjuvar rånat är;
när folket kräva det tillbaka
sin egen rätt de blott begär.

Upp till kamp emot kvalen.
Siste striden det är,
ty Internationalen
till alla lycka bär.
Upp till kamp emot kvalen.
Sista striden det är,
ty Internationalen
åt alla lycka bär.

Låt de orden och solidaritet och gemenskap genomsyra denna dag. Din dag. Vår dag.

Kärlek och kamratliga hälsningar till er alla!
/Jenny Bengtsson, ordförande HRF avdelning 2

måndag 4 mars 2013

Plötsligt finns inte pengarna att höja lönerna med längre

Visita gick i slutet av 2012 ut och förklarade vilket bra år det hade varit, med både ökad omsättning och sysselsättning.
Men faktum är att 2012 varit ett mycket bra år för restaurangbranschen.
...bra år för branschen med ökad omsättning och ökad sysselsättning, säger Eva Östling Ollén.
 
Nu, bara några månader senare finns inga pengar att höja lönerna med. Visita förnekar sig inte. Det är samma sak varje avtalsrörelse. Jubla utåt. Sparka inåt.

fredag 1 mars 2013

Almosor är inte lön

Ringer man till det lokala avdelningskontoret och frågar efter sitt kollektivavtal kan man vara säker på att få svar. Vi har kollektivavtalen för hela branschen, och dessutom för alla år vi funnits. Och för de som är intresserade är det väldigt trevligt att gå igenom kollektivavtalen som våra kamrater i branschen jobbade på för nästan 100 år sedan.
Där återfinns bland annat en fråga som fortfarande gäckar branschen: frågan om dricksen. Idag är dricks inte en facklig fråga alls. Vi har kommit långt i att motverka att de arbetande i branschen ska få sin lön från välvilliga gäster istället för från sin arbetsgivare. Idag har vi minimilöner, OB- och övertidsersättningar. Det ska vi vara glada för.

Men ibland hörs susningar om varför branschens löner är låga, kopplat till just frågan om dricks. En del menar att lönerna är låga för att de ju ändå fylls ut med dricks och att det ska vara så. Att facket kanske till och med borde lägga sig i frågan om dricksen, distrubuera den lika till alla och göra den "rättvis".
Att skipa rättvisa är förstås alltid lockande. Men dricks är inte rättvisa. Dricks är gåvor, almosor, från gäster. Systemet härstammar från början av nittonhundratalet då branschens personal bara kunde förlita sig på just dessa gåvor för att överleva. Som tiggare och arbetare i kombination. Så ville arbetsgivarna ha det då.

I arkivet hittade jag branschens kollektivavtal anno 1922 som bjöd på en bra ögonblicksbild av hur systemet såg ut då:
 
Idag har vi visserligen kommit långt ifrån ett lönesystem som bygger på almosor från gäster. Men ibland är retoriken från arbetsgivare skrämmande lik den som hördes då, för nästan hundra år sedan. Lönerna är för höga. "Ni får ju dricks också".
 
Vi kämpar fortfarande hårt för att få upp våra löner. Men det är just det vi vill ha: löner. Inte almosor. Inte gåvor. Vi kräver inte lön från gästerna. Vi kräver det från arbetsgivarna, det vill säga de som tjänar pengar på vår arbetskraft.

Dessa krav är inte orimliga. Inte i någon annan bransch förväntas personalen förlita sig på almosor för att klara sig. Sjuksköterskor sträcker inte ut handen och väntar på mynt och sedlar från den sjuke, butiksbiträden förväntar sig inte att vi lägger en tjuga extra när vi handlar i affären.

Dricks är roligt och kul att ha för de som får den. Men den ska inte blandas ihop med lön. Lön är lön.





Kuriosa i ämnet från 1942: